En grupp får en medlem som kan något särskilt väl. Arbetsfördelningen förändras och nya möjligheter uppstår. Samtidigt kan bilden av vilka färdigheter helheten behöver bli tydligare.
För mig är det ett intressant ögonblick: bedöms kompetens som konkurrens om en enda plats eller som möjlighet att tillsammans skapa mer?
Olika styrkor, gemensamt resultat
Föreställ dig ett projekt där en hittar lösningen snabbt, en annan ser en risk och en tredje gör genomförandet begripligt. En styrka gör inte de andra onödiga.
Om värdet bara mäts i vem som är bäst på en synlig uppgift faller mycket viktigt utanför. Gemensam framgång kan kräva just kombinationen av olika färdigheter.
Också en erfaren person får lära av andra. Lärandet underkänner inte det hon redan bidrar med.
Rollen kan granskas på nytt
När roller förändras hjälper tydliga samtal. Vad ansvarar var och en för, var vill personen utvecklas och hur används de andras styrkor? Klar ansvarsfördelning hjälper mer än tyst jämförelse.
Jag tänker att det går att uppskatta sitt kunnande utan krav på att ligga före alla andra i allt. Då frigörs uppmärksamhet för arbetets verkliga behov.
En annans goda prestation kan bli en gemensam tillgång: något att uppskatta, lära av och komplettera.
.png)
