Efter ett misslyckande är det naturligt att fråga vad som hände. Efter framgång verkar svaret färdigt: så här ska det göras. Ett gott resultat berättar ändå inte ensamt vad som skapade det.
Jag tycker att framgång förtjänar både glädje och nyfikenhet. De behöver inte komma i samma stund.
Vad hjälpte just här?
Föreställ dig ett lyckat gemensamt projekt. Efteråt går det att fråga vad som skapade tydlighet, var samarbetet fungerade och vad som överraskade positivt. Också mindre synligt arbete förtjänar erkännande.
Svaret kan vara litet: rätt samtal i tid, ett tydligt beslut eller ansvar som alla förstod likadant. Den iakttagelsen ger användbar kunskap inför nästa genomförande.
Om resultatet däremot krävde exceptionella förhållanden ska de inte automatiskt betraktas som möjliga att upprepa.
Ett gott arbetssätt får utvecklas
Tidigare framgång är värdefull erfarenhet. Den ger ändå inte en metod evig giltighet. Uppgift, människor och omgivning kan förändras.
Det går därför att fråga vad som fortfarande är väsentligt och vad som behöver en ny form. Omprövning minskar inte värdet av det tidigare arbetet.
Jag tänker att nyfikenhet hjälper prestationen att bli lärande. När orsakerna blir tydligare går det att bygga mer än en upprepning av samma mönster.
