En grupp utvecklar lätt en bild av hur människor ska tala, agera och vara. Vissa vanor hjälper samarbetet. Andra blir så självklara att ingen längre frågar vem de passar.
Jag är intresserad av vilket utrymme som finns för den som deltar annorlunda. En tystare person kan vara engagerad. En eftertänksam person kan vara modig. Den som invänder kan bry sig starkt om det gemensamma.
Gemensamt syfte, olika vägar
Föreställ dig en grupp där idéerna utvecklas genom livlig diskussion. Det passar några väl. En annan behöver tänka före svaret. Om bara snabbt tal räknas som deltagande förblir en del av tänkandet outnyttjat.
Lösningen kan vara enkel: frågan i förväg, en kort skrivstund eller möjlighet att återkomma. Målet består, men fler vägar leder dit.
Olikheter behöver också ramar
Att acceptera olikheter betyder inte att överenskommet ansvar eller respektfullt beteende överges. En grupp behöver tydliga principer. Samtidigt går det att undersöka vad som är nödvändigt och vad som bara är invant.
Jag tänker att tillhörighet stärks när människor inte behöver efterlikna andra för att tas på allvar.
En bra fråga är: vad får göras annorlunda här utan att någon förlorar sin plats? Svaret säger mycket om hur många olika människor som ryms i gemensam framgång.
