En god insikt eller en inlärd färdighet förtjänar att delas. Erfarenhet kan vara till stor hjälp: allt behöver inte undersökas från början på egen hand.
Samtidigt är det viktigt att skilja mellan att erbjuda erfarenhet och att kräva att den följs. En lösning som fungerar i en situation passar inte automatiskt i en annan.
Vad är värt att föra vidare?
Att beskriva hur resonemanget gick kan vara mer användbart än att bara ange resultatet. Vilken information fanns? Vilka alternativ bedömdes? Vilka omständigheter påverkade beslutet?
Den andra får då verktyg för att bedöma sin egen situation. Likheter och skillnader kan identifieras och lärdomen tillämpas med omdöme.
För mig är detta viktigt både i coachning och ledarskap. Erfarenhetens värde minskar inte för att nästa person använder den annorlunda. Anpassningen kan visa just den förståelse som delandet skulle utveckla.
Fortsättningen ser inte alltid likadan ut
Den andra kan förena lärdomen med ny kunskap, lämna bort en del eller nå en annan lösning. Kvaliteten behöver bedömas genom skälen och konsekvenserna, inte bara genom jämförelse med den ursprungliga modellen.
Det betyder inte att alla arbetssätt är lika bra. Ansvar, överenskomna gränser och väsentlig kunskap behåller sin betydelse. Inom dem kan ändå finnas utrymme för eget omdöme.
Jag värdesätter ett arv som stärker förmågan att fråga, lära och besluta. Då blir erfarenheten mer än en upprepning av det förflutna. Den hjälper nästa person att skapa något som passar den egna situationen.
