Uthållighet, mod och en ovanlig prestation väcker lätt beundran. De kan visa vad som är möjligt och inspirera till att sträva efter något viktigt.
Samtidigt kan antaganden smyga sig in. Ett synligt resultat berättar inte hela historien om val, omständigheter eller andra människors stöd.
Vad finns det att lära här?
Vanligen syns bara en del av en annan människas liv. Att kopiera prestationen rakt av är därför inte nödvändigtvis ett meningsfullt mål. Viktigare kan vara att identifiera det arbetssätt eller värde som väcker intresse.
Är det förmågan att träna långsiktigt? Modet att fatta ett välgrundat beslut under osäkerhet? Eller skickligheten att bygga samarbete där också andras kunnande får utrymme?
För mig gör sådan precision beundran användbar. Det går att lära av någon utan att göra personens hela liv till en måttstock.
Också lågmälda handlingar förtjänar uppskattning
Allt beundransvärt skapar inte en imponerande berättelse. Att ändra uppfattning inför goda argument, ge någon annan erkännande eller förbereda sig noggrant kan vara lika betydelsefullt.
Det som lyfts fram i en gemenskap visar också vilket beteende som anses eftersträvansvärt. Om bara snabbhet och synliga resultat får uppmärksamhet hamnar annat värdefullt arbete i skymundan.
Jag tycker att beundran ibland behöver riktas medvetet. Vilken egenskap eller handling uppskattas här, och är det just den som ska stärkas?
En prestation får respekteras utan att bli ett eget mål. Det går att lära av någons mod utan att välja samma väg. Med dessa skillnader i behåll kan beundran berika tänkandet utan att bli ett krav att vara någon annan.
