En öppen fråga kan kännas mer krävande än ett snabbt svar. Ett beslut skapar tydlighet, men ett förhastat svar ökar inte alltid förståelsen för själva saken.
Ibland behövs mer information, samtal eller erfarenhet. Att skjuta upp svaret kan då vara en välgrundad del av övervägandet.
Vad händer under väntan?
För mig går en användbar gräns mellan undvikande och aktiv undersökning. Vid undvikande skjuts frågan undan. Vid genomtänkt öppenhet anges vad som ännu är okänt och hur förståelsen ska öka.
Föreställ dig en arbetsgrupp som bedömer ett nytt arbetssätt. I stället för att återvända till samma antaganden kan gruppen göra ett begränsat försök. Vad ska försöket lära? Vilken observation skulle hjälpa beslutet?
Frågan förblir öppen en tid, men arbetet går framåt. Väntan har ett syfte och gränser.
Allt kan inte vänta
Tidsfrister, gemensamt ansvar och andra människors behov kan kräva ett beslut innan full säkerhet finns. Då behöver det skiljas mellan vad som måste avgöras nu och vad som senare kan omprövas.
En bestämd tid för nästa granskning hjälper också. När det är klart när frågan tas upp igen och vad som undersöks före dess betyder öppenhet inte ändlös oklarhet.
Jag värdesätter förmågan att tydligt säga att svaret ännu saknas. Men beskedet behöver förenas med ansvar för att komma vidare.
Gott omdöme kräver inte all kunskap. Det kräver förståelse för vilken information som är väsentlig och när den tillgängliga informationen räcker för att handla.
