Föreställ dig ett vanligt samtal. En deltagare säger att hon inte fick tala till punkt. Den andra förklarar att avsikten var god. Båda kan ha rätt, men upplevelsen av att bli avbruten är fortfarande obehandlad.
Den skillnaden intresserar mig. God avsikt och påverkan på en annan människa är olika saker. De går att undersöka utan att samtalet blir en bedömning av hela personens karaktär.
Iakttagelse före etikett
Användbar återkoppling beskriver situationen: vad hände, vad följde och vad behövs nästa gång? ”Du lät mig inte avsluta den här tanken” öppnar ett annat samtal än ”du lyssnar aldrig”.
Mottagaren får be om förtydliganden. Allt behöver inte godtas som det är. Ett konkret exempel hjälper till att skilja iakttagelse från tolkning, när syftet är att förstå snarare än att hitta fel i den andras argument.
Också den som ger återkoppling ansvarar för sina ord. En vag anklagelse blir inte konstruktiv bara för att den kallas återkoppling.
Nästa situation spelar roll
Samtalets viktigaste resultat kan vara en liten överenskommelse: låt meningar ta slut, kontrollera tolkningen eller fråga innan råd ges. Uppmärksamheten flyttas då från försvar till handling.
För mig ska människovärdet inte avgöras på nytt i varje återkopplingssamtal. Med den grunden går det att höra också en besvärlig iakttagelse utan att förlora sin stadga.
God återkoppling lämnar både ansvar och möjlighet: ansvar att granska sitt handlande och möjlighet att göra annorlunda nästa gång.




.png)