När någon erbjuder hjälp kan den första tanken vara hur vi ska återgälda den. När någon säger något fint vill vi gärna tona ned det. Det var väl ingenting. Du också. Jag råkade bara vara där.
Ömsesidighet är något gott. Relationer behöver den. Men ibland kan den dölja svårigheten att för en stund vara den som får. Som om vänlighet genast blev en skuld och det egna värdet måste bevisas genom att återställa balansen.
Jag stannar inför tanken på hur lätt vi kan vara till nytta och hur svårt det kan vara att bara vara viktiga. Utan en lösning, en tjänst eller en lyckad prestation.
Att ta emot kräver en stunds öppenhet
När jag ger vet jag ofta min plats. Jag är den som har något att erbjuda. När jag tar emot har jag inte samma kontroll. Jag behöver lita på att den andra menar väl och inte förväntar sig något tillbaka omedelbart.
Den tilliten är inte alltid befogad. Hjälp kan komma med villkor, och dem får man fråga om. Gränser behövs. Men all omtanke innehåller inte en dold faktura. Om jag förbereder mig på en sådan varje gång kan jag också avvisa något jag har längtat efter.
Kanske kunde tack ibland vara ett fullständigt svar. Inte ett löfte om att prestera bättre, inte en förklaring till varför jag egentligen inte behöver något. Bara tack, det här kändes bra.
Också en ledig dag får tas emot
Samma tanke berör förhållandet till mig själv. Måste en tillräckligt tung vecka föregå vilan? Får jag glädjas när saker ännu är ofärdiga? Är en god stund tillåten först när ingen längre behöver något och allt är klart?
Om vi ställer sådana villkor kan tillåtelsen skjutas upp för alltid. I livet finns nästan alltid något ofärdigt. Det betyder inte att vi ska strunta i ansvaret. Det betyder att ansvar som helt upphör inte kan vara vår enda möjlighet att andas.
Den här tiden på året rymmer många känslor. Alla har inte den närhet omkring sig som de önskar. Därför vill jag inte heller göra välbefinnande till en plikt. Jag tänker bara på möjligheten att ta emot det lilla goda som finns tillgängligt.
Utan att den första uppgiften blir att visa att jag har förtjänat det.
