Allt viktigt behöver inte vara en prestation

En promenad kan bli ett antal steg och vila ett återhämtningsprogram. Vad återstår om upplevelsens värde alltid måste bevisas?

Category:
Självkännedom och självmedkänsla
-
Reading Time:
3 min

Man kan gå ut på promenad för att man längtar ut. Sedan märker man att man kontrollerar antalet steg. Man kan läsa av nyfikenhet, tills tankarna börjar kretsa kring hur många böcker man redan har läst i år. Till och med vilan kan få i uppgift att göra oss effektivare i morgon.

Mätandet förstör inte något i sig. Det kan inspirera, synliggöra framsteg och stödja ett viktigt mål. Jag är intresserad av det obemärkta ögonblick då måttet blir ett tillstånd att uppskatta upplevelsen. Om promenaden blev kort, var den då meningslös? Om boken inte gav en användbar insikt, var tiden bortkastad?

Kanske är vi så vana vid att motivera det vi gör att vi börjar kräva motiveringar också av det som skulle ge oss utrymme.

Nyttan kan följa med överallt

Vi behöver inte motsätta oss något bara för att det är nyttigt. Problemet uppstår först om nytta är det enda språk jag kan tala till mig själv. Då kan jag arbeta även i skogen: samla ork, lösa problem, förbereda nästa prestation.

Visst får jag lösa ett problem där. Men kunde jag ibland bara lägga märke till ljuset mellan träden utan att det behöver leda till något?

Det är inte enkelt när tiden är knapp och ansvaret stort. Jag vill inte göra ledig närvaro till ett nytt krav på den som försöker få vardagen att gå ihop. Jag tänker på en mindre möjlighet: en enda sak som inte behöver bevisa något i dag.

En upplevelse får vara hel som den är

Ett samtal kan vara värdefullt även om vi inte löser någonting. Ett fritidsintresse kan höra till livet utan att vi någonsin blir särskilt skickliga. En eftermiddag med någon nära kan vara fin utan fotografi, plan eller särskilt minne.

Kanske finns just det svårmätbara som vi annars försöker uppnå i de här stunderna. Vi övar inte inför livet. Vi lever det redan.

Målmedvetenhet är viktig för mig. Därför vill jag också fundera över dess gränser. Om jag bara kan göra sådant där jag kan avancera stängs mycket ute, sådant vars värde uppstår när vi stannar kvar.

I dag kunde jag lämna en upplevelse i fred. Låta den vara bra utan att den måste göra mig till en bättre version av mig själv.